3.9.13

Försök, At af de fleste Laf-arter, (Lichenes,) bereda Färgstofter, som sätta höga och vackra färgor på Ylle och Silke.

*) Se I. och II. Afdeln. Handl. 1781 sid 113, 293.Tredje Afdelningen, *)
innehållande
Försöken med Berglafvarne, (LICHENES UMBILICATI:)
af
J. P. Westring.

Kongliga Vetenskaps-Academiens Handlingar, 1793 

De Laf-arter kallas Umbilicati eller naflade, som hafva midt på baksidan en enda punct, hvarmed de fästa sig på Sten ganska starkt, så at då de lossas, ofta en skärfva af Sten följer med: varande eljest, utom denna lilla puncten, som liksom utgör deras rot, lösa ifrån Stenen: och växa merendels til skapnad af breda och runda blad.

Utaf dessa äro 13 olika arter (Species), kände, som växa hos oss: och 10 af dessa, med fina variationer, äro af mig försökte. Dessa växa endast på Berg och Stenar: på många ställe til stor myckenhet. Undantagas 3:ne af dessa, få innehålla alla de andra et rödt färgämne, som för hvar och en tyckes vara eget, och olikt från de andras. De fläaste af dessa öfvergå Orseille-Lafven (L. Tartareus); och 2 eller 3 gifva så vacker färg, som föga gifver Cochenillen efter. Utaf Cochenille införskrifves til Sverige kanske inemot 100,000:de skålpund, som kostar 5 R:dr skålp. i partie. Om därföre Allmogen, som nyttjar detta dyra färgämne, ville i stället nyttja dessa, hvaraf de kunde få nästan lika vackra färgor, huru stora penningesummor skulle icke då besparas och behållas inom riket? Det kommer endast an på konsten, at fästa dessa färgor. Til grundfärgor tode de öfvergå både Krapp och Bresilja. De kunna på 4 à 5 dagar, med mycken liten kostnad, förvandlas til färgämne, som med storre vinst och förmon kunde säljas och exporteras, än sjelfva Lafven. Kunde äfven konsten upfinna ett sätt, at så och plantera dessa, på våra Berg och Stenar, så skulle dessa, som på så mpnga ställen ligga onyttiga, kunne förvandlas til fruktbärande fält. Närmare kännedom om dessa Växters natur, tyckes, för mera flit och lyckligare forskningsgäfva, icke kunna neka denna vigtiga uptäckten.

Desse Laf-arter hafva det gemensamt, at, om de i täpta käril hållas i kall tilmakning några dagar förut, och sedan få mera varme, så gifva de starkare färgor af högre glans. Lik ledes få de sedan mera styrka af Digestions-graden, än af kokning. Om de  hållas i 70 à 80 graders varme, 2 à 3 dagar, gifva de åt Ylle, så väl som åt Silke, vackra och högra Puce färgor. Med dessa Umbilicater jar jag anstält öfver 200 försök och har desutom hvarje försök särskilt flere gånger blifvit omgjordt, för mera säkerhets skull. Under detta hafva några Phenomener förefallit, som tyckas förtjena anmärkning; emedan de omsider också torde något kunna blidraga til Läran om färgornas upkomst, samt luft-arternas medverkan på dem.

1. Grå-Laf, (L. Griseus) sattes med kalk och Salmiac i solen d. 20 Julii, i täpt flaska. Infusionen blef röd två dagar därefter; men efter 14 dagars förlpåå var all färg borta. Flaskan öpnades, och utan all skakning återkom småningom röda färgen. Inom några dagar förlorades den åter, sedan flaskan blifvit tiltäpt. Den 2 September var infusionen aldeles färglös. Nu häldes den i en panna, då den småningom åter igen blef röd, och då den koktes, fick gaernet en vacker gredeline-färg. Det samma hände med L. Polyrrhizos; men med ingen af de andra: liksom det ej heller händt med dem, som jag haft i ljum tilmakning eller varm digestion. Monne icke den dephlogisticerade luften går förlorad genom någon slags förruttnelse? Då flaskan öpnas, går volatile bort, och tager aër fixus med sig: hvarefter aër purus tode återkomma, som mäst lärer bidraga til färgen.

2. När 2 gran mercur. corr. albus blandas til hvarje quintin af L. Griseus, som sättes med Kalk och Salmiac, blir infusionen röd efter vanligheten. Silke får häraf en mörk gredelin färg; men Ullgarnet blir först brunt, och sedan svart, på samma gång. Denna svarta färg täl kokning i Tväl, blir däraf mera mörk, och förändras icke hvarken af Lutsalter eller de starkaste Mineral-syror. Den tyckes sålunda vara ägta. Hvad besynnerligare än detta Phoenomen? Den  röda infusion ger svart färg åt Ylle och röd färg åt Silke, på en gång, utan föregående betning. Mercurius corrosivus har en stark vis adstringens; men det var icke för denna dess egenskap, som den tilblandades: utan för at därutur draga den dephlogistike luften. Monne myckenheten af dephlogistik luft Carboniserar färgämnet? Men hvarföre blir då icke Silket äfven svart? En blandning af Salpeter och Kalk, som gifver mycken sådan luft, kan icke utvickla något vackert färgämne; ty då L. pustulatus sattes med Kalk och Salpeter blef färgan svag och ful. För at undersöka om vis adstringens orsakade svarta färgen, tillades Galläple; men hvad hände? I stället för at få färgen svart, blef den ljusare och aldeles brun. Galläple ensamt tilsatt för ock ingen annan verkan, än at färgen blir oren och grumlig. Likaledes händer om äfven Järn-vitriol tilblandas. Denna merc. c. alb. egenskap har icke så väl lyckats på någon annan af de andra Umbilicaterne, som på denna ofvannämde. Dock tyckes samma hända inemot med L. Hirsutus, och svagare med L- Plyrrhizos; men de andra blifva endast bruna. Sålunda torde något eget ämne vara uti denna Laf, som gör den fallen, at gifva svart färg på Ylle? Flera Försök i denna väg kunna gifva bättre anledning framdeles, at lättare förklara detta.

3:0 Då några droppar Tenn-compositionen häldes uti et halft qvarter klar Saturerad röd infusion af L- Griseus, blef Tincturen strax gulaktig. Silke och Ullgarn lades däruti, samt sattes i digestion. När det uptogs, några timmar därefter, hade det en grågul färg, som strax förändrades i öpna luften til ljusröd, som inom en liten stund mera rodnade. Monne Acidum nitri, som förlorar sin dephlogistika luft genom Tenn-uplösningen och varmen, återtager den i öpna luften, hvarigenom färgen åter upkommer?


Lichenes Umbilicati


1. L. Miniatus.
 Linné. Mönje - Laf. umbilicatus, gibbus punctatus, subtus fulvus.

Denna växer här och där på Berg och Stenar, hälst vid fugtiga ställen, och innehåller ganska litet färgämne. Dess färg fäster sig bätter på Silke, än på Ylle.

På Ylle.
1. Efter nya methoden, med Kalk och Salmiac, ger den, efter flere dagars digestion, ingen särdeles färg. Men infusion blir gul.
2. När den sedan kokas med Romersk Alun, blir färgen Svafvelgul; men förloras omsider i luften.

På Silke.
1. Efter n. m. och någre dagars digestion, en paille-gul färg, som förloras.
2. Sedan kokad med Romersk Alun ger en vacker Svafvel-gul färg, som icke förändras af tenn-composition.


2. L. Complicatus.
Sv. Umb. polyphyllus, imbricatus, lobatus, punctatus fusco viridis. Växer liksom den förre, och tyckes vara en variation af den samma.

På Ylle.
1. n. m. Efter flere dagars digestion, en vacker Noisette färg.
2. Samma, kokad ½ timma med R. A. ljusare Noisette.

På Silke.
1. n. m. Efter flere dagars digestion, ingen särdeles färg.
2. Samma kokad med R. A. en hel timme, ljus Paille.


3. L. Pustulatus.
L. Tusch-Laf. Umbil. subtus lacunosus, furure nigro adspersus. Växer allmänt på Berg och Stenar, ofta til stor myckenhet. Utaf denna borde mycken vinst dragas; ty den ger färgor, nästan så vackra som Cochenille.

På Ylle
1. n. m. Efter någre dagars kall tilmakning i solen och ½ timmes kokning, en mycket vacker Cramoisie färg, åt blått.
2. Den samma doppad i mycket diluerad Tenn-composition, en vacker röd färg.
3. Med Koksalt och Salpeter, en vacker Olive färg, som icke förändras.
4. n. m. och ½ timmes kokning, en vacker Cramoisie färg, åt rödt.
5. Den samma, doppad i mycken med kallt vatten utspädd Tenncomposition, en mörkare röd, vacker färg.
6. n. m. Efter längre digestion, en mycket vacker Puce färg, som är mycket hög och stark.
7. n. m. Med några droppar Tenncomposition, i digestions varme, en vacker rosenröd färg.
8. Med Bränvin en vacker ljusare Olive färg.
9. Den samma, sedan Bränvinet var afhällt, fattes med vatten efter n. m., och gaf en mycket vacker Carmelite färg, som kan föras mycket mörkare.
10. Med K. f. och S. p. efter längre digestion, en vacker Merd'oie färg.
11. Den samma, tillika med Arsenic, en ljusare Merd'oie färg, som tål kokning med Tvål.
12. n. m. och med Arsenic, 2 gran på hvart quintin Laf, efter digestion, en vacker Puce färg, som är ganska fast.
13. n. m. ich med Alkali minerale, en vacker Violette färg, åt rödt.
14. n. m. kokad med R. A. en  timme, en vacker Violette färg, åt blått.
15. n. m. och med Merc. c. a. ger Couleur de Musc, som ej förändras.

På Silke.
1. n. m. Efter digestion, märk Cramoisie färg.
2. n. m. 14 dagars kall tilmakning, ½ timmes kokning, vacker ljus Violette färg, med glans.
3. n. m. Någre dagars digestion, en vacker mörk Gredeline färg, åt purpur.
4. sen samma längre: mörk Violette, nästan Puce.
5. n. m. och med Alk. min. Violette, mera åt rödt.
6. Med Bränvin och sedan med n. m. en vacker Ventre de Biche.
7. n.m. Och med koppar-vitriol, i digestion, en vacker Merd'oie färg.
8. Den samma kokad 3/4 timme, och dragen genom Acidum nitri, en vacker Noisette, med glans.
9. n. m. och Tenn-composition, samt längre digestion, en mörk Mordoré.
10. Med K. f. och S. p. en vacker Noisette, med mycken glans.
11. n. m. och Merc. c. a. en gulröd färg.
12. Med Bränvin: Paille, ljus med glans.
13. n. m. efter en timmes digestion, vacker ljus Gredelin, med glans.


4. L. Deustus.
L. Svedlaf. Umbil. integer, fublævis, ater, subtus impresso-punctaatus, rugolosus, peltis depressis.
Denna är mycket allmän, och kan samlas til myckenhet. Gifver nästan vackare förg, än Tuschlafven, och bör anses för dyrbar. Den tål ej stark varme i början.

På Ylle
1. n. m. 14 dagars kall tilmakning i solen, samt ½ timmes kokning, en vacker och hög Cramoisie färg.
2. Den samma med Tenn-composition, en vacker högröd färg.
3. n. m. Kokad i Sumpen efter den förre med R. A. och S. p. vacker Violette färg.
4.  n. m. i digestion, vacker Puce.
5. Den samma längre, stark, mörk och vacker Puce.
6. Med Salpeter och Saliac, ingen färg, men då den sedan kokades med Ättika och Koksalt, fick garnet en nästan Pistacie grön färg.

På Silke.
1.  n. m. 14 dagars kall maceration i Solen, och sedan en half timmes kokning, en vacker ljus Cramoisie färg med glans.
2.  n. m. digestion, en vacker Gredelin färg med glans.
3. Den samma med Tenn-composition, en ljus Couleur de Rose.
4. n. m. Längre digestion, mörk Violette färg, med glans.
5.  n. m. efter digestion med Alk. min. ljusare Gredelin.
6. n. m. efter någre timmars digestion en ljus vacker Gredelin färg med glans.


5. L. Erosus.
L. Umbil. lobato laciniatus, planus, fuscus, subtus lacunosus lævis, peltis turbinatis atris. Denna har jag endast funnit vid Stegeborg, ganska sparsamt. har sålunda ej kunnat föra många försök därmed.

På Silke.
n. m. efter någre dagars digestion, ger den en Violette färg.


6. L. Reticularis.
Umbil. lobatus, niger, reticulato incifus, subtus cinereo sibrillosus. Denna kallar jag Filigrans-Laf, ty då den ses mot dagen, har den utseende af sådant arbete. Jag har först funnit den vid Sandviken, på et Berg utmed Saltsjön, och sedan vid Stegeborg. Denna har icke något rödt färgämne uti sig. Den gifver lättare färg åt Silke, än åt Ylle. Den låter haftigt utdraga sit färgämne.

På Ylle
1. n. m. efter flere dagars digestion, ger ingen särdeles färg åt Ylle, ehuru Tincturen är ganska starkt mörkbrun.
2. n. m. och med Järn-vitriol, samt Stärkelse kokad, ger den en ljus grå brun färg.
3. Med S. p. och K. f. en ljus Carmelite färg, som tål koka med Tvål.
4. Densamma några dagar längre, en märkare Carmelite färg.
5. n. m. och med Merc. c. a. en vacker och stark gråsvart färg, Bout de Paris.

På Silke.
1. n. m. kall tilmakning, och ½ timmes kokning, Ventre de Biche med glans.
2. n. m. efter 6 dagars digestion, en vacker Feuille morte med mycken glans.
3. S. p. och K. f. efter någre dagars digestion, en vacker färg imellan Ventre de Biche och Carmelite med mycken glans, ganska stark.
4. n. m. något längre i digestion, något mörkare än N. 2.
5. n. m.  och med Merc. c. a. en mycket vacker ljus Musc färg.
6. n. m. kokad med Alun r. vacker Nankins färg.
7. n. m. kokad med Järn-vitriol, blek Feuille-morte.


7. L. Polyphyllus.
L. Mångblads-Laf. Umbil. polyphyllus, undique lævis, atrovirens, crenarus.
Är icke fällsam, och innehåller mycket färgämne, närmast liknande Destus: och låter nästan haftigare, än alla andra af denna Class, utdraga fin färg.

På Ylle
n. m. kall tilmakning och efter 3/4 timmes kokning, vacker Violette färg, som går mer åt rödt, än den af Deustus.

På Silke.
n. m. kall tilmakning och lika lång kokning en lika vacker Violette färg.


8. L. Hirsutus
Swatz. Umbil. margine lobatus incisus, subtus hirtus niger. Denna misstages af solmige för Polyrrhizos, L. hvilken de lika orätt kalla Velleus.

Är allmän, och växer ymnigt på många ställen. Innehåller mycet förgämne, ehuru det violetta eh blir vackert. Utaf alla drager detta mäst i blått: men mina försök, at få blå färg däraf, hafva ännu icke lyckats.

På Ylle
1. n. m.  med digestion, en mörk Violette färg.
2. Densamma, ännu längre, mycket mörk Violette färg, åt Puce.
3. Densamma, med Arsenicum album, efter 2 gran på hvarhe quintin Laf, en mycket stark Puce färg, som tål koka i Tvål.
4. n. m. med Merc. c. a. en vacker och hög Carmelite färg, som är stark och fast.
5. Denssamma något längre, svart, helt litet åt brunt, ganska stark och fast.

På Silke.
n. m. flere dagars digestion, en vacker och klar Couleur de Lilas.


9. L. Glaber.
Variat. Sv. Umbil. lobatus, incsius, substus lævis. Denna är förmodeligen en variation af den föregående: - växer ofta ömsom med den föregående. På dess blad utväxer myckenhet andra blad. Den ger ock nästan lika färg med Hirsutus.

På Ylle
1. n. m. Digestion, vacker Violette färg, mera åt rödt.
2. n. m. Digestion, med K. f. och S. p. ljusare Violette färg.
3. n. m. Den samma ännu längre, mycket vacker Puce.
4. n. m. Efter 6 dagars digestion, vacker Puce åt Purpur. Se profvet N:o 45.

På Silke.
1. n. m. Kort digestion, Couleur de Lilas.
2. Den samma längre, mörkare.
3. n. m. med K. f. och S. p. vacker ljus Violette färg.


10. L. Pullus
Var. Umbil. orbatus, planus, æneus, supra et subtus lævis.
Denna är ock troligen en variation, och skiljer sig ifrån den föregpende variation därmed, at den är tunnare och lösare, aldeles flät och icke mångbladig. Har nästan en svartbrun Koppar färg. Växer icke allmänt, utan är sällsynt. Jag har funnit den tilsammans med L. Hirsutus vid Stegeborg. den tyckes innehålla mera färgämne än de andra.

På Ylle
n. m. med digestion, stark Puce färg, åt rödt.

På Silke.
n. m. med digestion, ljusare Mordore färg.


11. L. Glaucus.
Variat. Umbil. margine lobatus, subinde polyphyllus, rigidus, supra glaucus, subtus hirsutus niger.
Denna tycker vara tredje variation af Hirsutus. Jag har endast funnit den växa vid Stegebord, på berg vid Saltsjön, til stor myckenhet. Den är mera hprd och styf än de andra. Är gråblå ofvanpå, och svart, samt klastals svarthårig inunder. Har ofta liksom små rästfläackar på öfra sidan. Den gifver nästan lika färg med Hirsutus.

På Ylle
1. n. m. med digestion och sedan kokt ½ timme, en ljus Violet färg.
2. n. m. med Merc. c. a. vacker Carmelit färg.
3. Densamma längre, svartbrun färg.
5. Ännu i längre digestion, mera svart färg, som är ganska fast.

På Silke.
1. n. m. vacker Violet färg.
2. Med längre digestion, starkare Violet, mera åt Puce.
3. n. m. och med Järn-vitriol, vacker Puce färg, se profvet N:o 30.
4. Densamma ännu längre, märkare Puce, se profvet N:o 31.
5. n. m. och med Merc. c. a. ljus Carmelit, se profvet N:o 32.
6.  Densamma längre i digestion, Carmelit färg, mera åt rödt, se profvet N:o 33.


12. L. Polyrrhizos.
L. Umbil. cinereo glaucus, lævis subtus hirtus, plyrrhizos. Denne misstages af somlige för Velleus, som är en stor Lappsk Laf, och som icke finnes här på orten.
Denne är mycket allmän, och innehåller mycket vackert färgämne. En mindre variation af denna, som är complicerad af flera blad inom hvarandra, tyckes hålla ymnigare färgämne, dock af lika hy.

På Ylle
1. n. m. Digestion, mycket vacker Violet färg, mera åt Cramoisie.
2. n. m. längre digestion, vacker Mordoré, mera åt Violet.
3. n. m. och med något Bränvin, vacker klar Violet färg.
4. n. m. och med Tenn-composition, vacker Mordoré, se profvet N:o 49.
5. n. m. med mera Tenn-composition, mörkröd färg.
6. n. m. flere dagars digestion, vacker Puce färg.
7. n. m. densamma längre, mörkare Puce.
8. n. m. ännu längre, stark Puce färg, nästan svart, se profvet N:o 53.
9. n. m. med Alk. min och i digestion 3 dagar, vacker Puce färg åt Purpur.
10. n. m. och med Merc. c. a. mörk Carmelit, se profvet N:o 55.
11. n. m. sedan Lafven förut legat pulveriserad i Bränvin några dagar, och med Merc. c. a. en ganska hög och vacker Carmelit färg.

På Silke.
1. n. m. efter någre timmars digestion, vacker ljus Gredeline färg.
2. n. m. efter et dugns digestion, ganska vacker Violet färg, åt Purpur, se profvet N:o 39.
3. Densamma efter 2 dygn, mera mörk.
4. Densamma längre, nästan Puce färg.
5. Densamma ännu längre, Puce färg.
6. n. m. och med Merc. c. a. en mörk Gredeline färg.
7. n. m. och med Alk. min kokad, en vacker och hög Gredeline färg med glans, se profvet N:o 45.


L. Griseus.
Sw. Umbil. cinereus lobatus, lævis, substus papillosus, fuscus. Denna växer på Berg nära vid Norrköping. Tyckes vara en variation af den föregående; men ger vackrare färg. Jag har aldrig funnit des peltæ. Om den kunde fås til myckenhet, så vore den mycket lönande.

På Ylle
1. n. m. med digestion, vacker Violet färg.
2. n. m. efter en timmes digestion och med litet Tenn-composition, ljus Gredeline färg.
3. Densamma längre, ljus Mordorè färg.
4. Med Kalk och Koksalt, efter några dagars digestion, Carmelit färg, något åt Violet.
5. n. m. och med Koppar-vitriol, en mörk Olive färg, stark och vacker, se profvet N:o 61.
6. n. m. och med Merc. c. a. en vacker mörk Musc. färg.
7. Densamma efter 2 dagars digestion, en svartbrun färg.
8. Densamma efter 3 dagars digestion, en stark och fast svart färg, som icke förändras hvarken af Lutsalter eller af skarpaste Mineral-syror.

På Silke.
1. n. m. efter 2 timmars digestion, vacker Gredeline färg.
2. n. m. efter et dygns digestion, hög och vacker Gredelin färg.
3. Densamma  med Tenn-composition, vacker Cramoisie färg.
4. n. m. efter 2 dygns digestion, en vacker och hög Violet färg, nästan Purpur, se profvet N:o 49.
5. n. m. efter 6 dagars digestion, stark och hög Puce färg, se profvet N:o 50.
6. n. m. och kokt med R. Alun, en vacker Violet färg.
7. n. m. och med Alk. min. kokt, en mycket hög och vacker Gredeline färg, se profvet N:o 52.
8. Med Bränvin först utdragen och sedan efter n. m. och med Merc. c. a., en vacker Ventre de Biche färg, se profvet N:o 53.
9. Densamma i längre digestion, en vacker och fast Carmelit färg, se profvet N:o 54.
10. n. m. och med Tenn-composition, en ganska vacker Couleur de Rose, se profvet N.o 55.
11. n. m. Silket betadt i Tenn-composition, en stark Mordoré färg.
12. n. m. och med Koppar-vitriol, en vacker Feuille morte färg med glans, se profvet N:o 57.
13. Densamma i lämgre digestion, en gulaktig mörkare Carmelit färg, med glans, se profvet N:o 58.
14. n. m. och med Merc. c. a. en Couleur de Lilas, se profvet N:o 59.
15. n. m. kokt med Romersk Alun och doppad i utspädd Tenn-composition, en ljus, vacker Cramoisie färg, se profvet N:o 60.
16. n. m. Silket betadt i Tenn-composition, och sedan i flere dagars digestion med några droppar af Tenn-composition, uti en jungfru färgsoppa, en rödacktig Mordoré färg, se profvet N:o 61.

Ei kommentteja :