27.1.13

Om färgernas varaktighet.

Typografbladet 1 / 1896

Vid val af färger är det af största vikt att veta, huruvida färgerna äro varaktiga eller icke, och detta isynnerhet vid val af färger till arbeten, som äro bestämda att brukas i längre tid. En del färger förändra utseende redan dagen efter det de blifvit tryckta, andra tala ej det minsta solljus och nägra ej ens vanligt dagsljus. Faktiskt är att några af de vackraste färgerna äro de minst hållbara.

Vi skola här klassificera de viktigaste färgerna efter deras hållbarhet.

Gula och bla färger äro i allmänhet hallbarare än röda. Af de sistnämda är det egentligen endast zinober som är lysäkta, förutsatt att den är kemiskt ren.

Följande färger äro af kännare betraktade som starka, nämligen karmingult, kromgult, röd, brun och gul ockra, zinober, kinesiskt rödt, venetiansktrödt, zinkhvitt, terra di sienna, ultramarin, miloriblätt, pariserblatt, blev d'oriental, mineralorange, koboltblatt, umbra och jakarandabrunt.

De färger som icke tala solljus äro: geraniumlack, karmosinlack, skarlakanslack, gult lack, purpurlack) turkiskt blått, indigo, berlinerblätt, patentzinober och rosenfärger.

Följande färger motstå ljuset, men skadas af fuktighet, skugga och oren luft, nämligen: mönja, kromrödt, orangerödt, mineralgult, koboltblatt, mineralgrönt eller grönt lack af hvarje slag.

Vid val bland röda färger bör man isynnerhet vara försiktig, ty dessa äro de dyraste och mest utsatta för förfalskning. Aro röda färger blandade med anilin, böra de i
ingen händelse användas till tryckning af omslag eller andra saker, hvilka äro  utsatta för sol- och dagsljuset.

Svarta färger, som användas till arbeten, hvilka länge blifva utsatta för solljuset, böra blandas med en mindre tillsats kinesiskt tusch, emedan färgen annars om en tid blir gulaktig och blek. Tuschen haller sig nämligen mot solljuset och bevarar  färgens styrka.

Ei kommentteja :